Begrav mitt hjärta

“Begrav mitt hjärta” är ett undersökande konstprojekt där jag har skildrat ett område i Överkalix kommun där vindkraftsbolaget Vasavind  AB planerar att bygga en vindkraftsindustri. Vindkraftsanläggningen, bestående av 57 vindkraftverk, ska placeras vid Hällberget, ett område inom Gällivare skogssamebys hävdvunna marker. Beslut om tillstånd för vindkraftsetablering i området fattades 2022 i Mark och miljödomstolen.

 Jag har under drygt ett och ett halvt år undersökt hur en vindkraftsanläggning skulle påverka områdets naturvärden, rennäringen samt de personer som bedriver och har bedrivit renskötsel i området. 

Jag har personligen blivit varse det förtryck den så kallade “gröna omställningen” kan innebära då jag både sett och fått uppleva hur hotet om vindkraft orsakar stress, hopplöshet, konflikter, splittring och lateralt våld. Genom oberoende naturvärdesinventeringar har det blivit tydligt hur bristfällig de naturvärdesinventeringar som görs inför ett tillstånd om en vindkraftetablering är. Eftersom det inte finns något krav på att hela det aktuella området måste inventeras, före en exploatering går det inte att utesluta att det finns okända höga naturvärden i de områden som ska bebyggas vilket ocksåhar konstaterats i det här fallet. 

 Även om varje område som hotas av en vindkraftsetablering är unikt, så är påverkan i princip alltid densamma

– Vindkraftsindustrier kräver stora mängder metall, grus, betong och en ofattbart stort vägnät som både fragmenterar markernaoch leder ut renarna ur betesområdena, oavsett var inom Sápmi de uppförs.

 – Renskötseln påverkas påtagligt av all typ av markanvändning som pågår i området, även om effekten blir störst om det, som här, rör ett kalvningsland. Renarna störs av både ljud och skuggor och dräktiga vajor är speciellt känsliga. (Se Anna Scarins forskning på SLU).

-Sverige saknar lagstiftade krav på att den folkrättsliga principen om FPIC (fritt och informerat förhandssamtycke) ska brukas, vilket gör att en samebys nej till markexploatering väger väldigt lätt i jämförelse med andra samhällsintressen som el- eller metallförsörjning. Liksom att man istället för att se på en sameby som indelad i olika betesgrupper (siidor) enbart bedömer samebyns markområden som en helhet till skilland mot exempelvis Norge som erkänner siidasystemet.  

 -Den biologiska mångfalden blir lidande när arternas livsutrymme försvinner och fragmenteras. Arter får svårare att sprida sig, störningskännsliga djur undviker dessa områden och arter känsliga för påverkan av exempelvis dammning eller förändrad hydrologi och mikroklimat påverkas också negativt och riskerar att dö ut lokalt. 

-Forskningen visar att den existerande skogsbevuxna marken som finns idag är enormt viktig för att ta upp och lagra koldioxid. (Källa: Naturvårdsverket, Nature m.fl.) Detta gör det direkt olämpligt att bygga vindkraft på skogsmark som innebär att stora områden avverkas och hårdgörs för minst 20-30 år framåt, -under precis samma kritiska tidsperiod då våra utsläpp måste minska radikalt för att bromsa klimatförändringarna.

-De lämpliga betesmarkerna minskar kraftigt i takt med den industriomställningen, vilket bland annat Arne Müller belyser i sin bok “Norrsken – drömmen om den gröna industrin” (utgiven 2023) där han räknar ut att enbart 4% lämplig renbetesmark kommer återstå om alla de pågående och planerade projekteten inom den “gröna omställningen” i svenska Sápmi genomförs. 

Gällivare skogssamebys områden är redan hårt drabbade av trakthyggesbruk, gruvor, järnväg, vattenkraft, andra vindkraftsområden, vägar och skogsbilvägar och samebyn pekas ut som en av de tre samebyar som riskerar att kollapsa inom en snar framtid av SSR (Svenska Samernas Riksförbund). 

 Sammantaget har alla dessa typer av exploateringar på skogsmark i renbetesland, en ackumulerande effekt som riskerar att medföra fatala konsekvenser för både djur, natur, människor, kommande generationer och den samiska kulturen.

Att jag valde att kalla mitt projekt för just “Begrav mitt hjärta” är en referens till den amerikanska författaren Dee Browns bok, “Bury my heart at Wounded Knee” som skildrar kolonialiseringen av de amerikanska urfolken och massakern vid Wounded Knee, en bok som berörde mig väldigt starkt när jag läste den och till vilken jag kan se direkta paralleller (om än mindre våldsamma) i de processer som pågår idag inom Sápmi i och med den ”gröna omställningen” eller enligt mig det mer korrekta begreppet ny-kolonialiseringen. 

Naturen en del av mig och jag en del av den. När den förstörs så förstörs också delar av min själ och mitt hjärta.

Beslut om tillstånd för vindkraftsetablering i området fattades 2022 i Mark och miljödomstolen.

I domslutet , MDD, 2021-06-24, Mål nr M3771-19, kan man i punkt 8, stycke 3 sid 3 läsa:

“8. Bolaget får inte anlägga uppställningsytor för vindkraftverk, upplagsplatser,  ny väg samt övrig infrastruktur som erfordras för vindkraftsanläggningen: – inom de våtmarker som har klassificerats som klass 1- och klass 2- våtmarker enligt våtmarksinventeringen (VMI) samt inom 20 meters  avstånd från dessa våtmarker, 

– inom de områden som har erhållit klassificeringen naturvärdesklass 1  och 2 samt inom 20 meters avstånd från dessa områden, 

– inom nyckelbiotoper och naturvårdsskogar samt inom 20 meters  avstånd frånnyckelbiotoper och naturvårdsskogar. ”

 Vid de oberoende naturvärdes  i inventeringarna av området som jag medverkat i har flera nyckelbiotoper som Vasavinds inventeringar antingen missat eller vars naturvärden har underskattats hittats och en tidigare okänd tjäderspelplats upptäckts precis där ett enskilt vindkraftsverk planeras.

Om ni vill läsa mer om naturvärdena kan ni göra det HÄR:

 

Projektet har finansierats med stöd av Region Norrbotten och Konstnärscentrum Nord.