Tretåig hackspett, Picoides tridactylus
- Fridlyst enligt 4§ i Artskyddsförordningen.
- Rödlistad som nära hotad (NT) men har minskat så mycket att den ligger nära sårbar (VU) till nästa bedömning.
- Upptagen i bilaga 1 i Fågeldirektivet och i Bernkonvetionens bilaga II.
- Typisk art (gäller Natura 2000) i Fjällbjörkskog, Taiga, Skogsbevuxen myr, Landhöjningsskog.
- Prioriterad art i skogsvårdslagen
Projekt tretåig hackspett östra Norrbotten
Projektet hittils
Genom att inventera tretåig hackspett inom områden i BirdLifes habitatmodell för arten är projektets syften att genom att kartlägga förekomsten av tretåig hackspett samt övriga naturvårdsarter knutna till hackspettens livsmiljö bidra till att bromsa minskningen av och främja möjligheterna att bevara naturskogar i östra Norrbotten. Vilket därigenom skulle bidra till att skydda den tretåiga hackspettens livsmiljöer samt ge underlag för förbättringar av habitatmodellen. Projektet syftar även till att utveckla vår metod för att möjliggöra för fler att arbeta med att främja tretåns livsmiljöer.
Tretåig hackspett är en kräsen naturskogsart vars habitat oftast har andra höga naturvärden.
Då allt fler naturskogsområden avverkas eller utsätts för andra former av exploatering på grund av att dessa områden är den utgör de enda avverkningsmogna områdena som finns att tillgå innebär det att landskapet fragmenteras och naturskogens arter blir allt mer sällsynta. Tretåig hackspett är en art som med utgång från svensk fågeltaxering har minskat med 50-60% nedanför det fjällnära området. (Martin Green, Lunds universitet).
Inom Överkalix, Övertorneå och Pajala kommuner är andelen skyddad skogsmark väldigt låg och få personer aktivt engagerade för naturskydd. Läget är bättre inom Kiruna kommun men där är framför allt fjäll och fjällnära områden skyddade.
Därför initierades detta projekt fokuserat på att inventera habitat för tretåig hackspett i östra Norrbotten. Projektet har under året har drivits av Marie Karlsson och Cecilia Lundin, båda verksamma som naturvärdesinventerare.
Projektet inleddes i april 2025 och har för närvarande finansiering till hösten 2026.
Tio olika habitat har inventerats under året. Habitat med avverkningsanmälningar eller i områden med lägre andel skyddad skog har prioriterats.
Projektet har använt Skogsstyrelsens metod för klassning av artens livsmiljövärden som vägledning hur höga värden ett område har för tretåig hackspett.
-Detta är en metod vi kommit att uppleva som bristfällig för att avgöra värden i talldominerad skog i Norrbotten. Dessa innehåller sällan den mängd död ved som krävs för att uppnå högsta klassning men verkar ändå spela en mycket viktig roll för arten. Vi har funnit att ringhack, en viktig indikation på permanenta revir, är mycket vanligare på tall än på gran. Framledes kommer därför andelen ringhack på gran respektive tall registreras under projektets gång för att få fram ett statistiskt underlag som bättre kan påvisa och styrka de talldominerade områdenas värden.
Alla besökta habitat har helt eller delvis bestått av äldre skog med medelhöga till mycket höga naturvärden. I samtliga områden har det förekommit spår av tretåig hackspett i form av ringhack på främst tall, avbarkade klena granar och direkta obsar av arten. Totalt har vi gjort 27 fynd knutna till arten.
Tillsammans med tidigare erfarenheter ser vi det som att habitatmodellen för tretåig hackspett är mycket träffsäker både gällande förekomst av arten i sig och för att hitta områden med andra höga naturvärden.
Viktiga artfynd som har hittats under våra inventeringar förutom tretåig hackspett är en ny lokaler för nordlig parasitporing (VU) med sju fynd inom samma område.
En ny lokal för bombmurkla (VU), vilken är landets hittills nordligaste inom Pajala kommun upptäcktes, vilken tyvärr var kraftigt skadad av skogsbruk.
Fynd har även gjorts av knärot (VU), grantickeporing (VU) samt ett bo av duvhök (NT).
Alla artfynd har inrapporterats på Artportalen vilket betydligt har höjt kunskapsläget om artförekomsterna inom tidigare ej kartlagda områden i Pajala, Övertorneå samt Kiruna kommun.
Intressanta fynd av stuplav gjordes i Övertorneå kommun där arten i två områden med skuggiga slutningar var starkt knuten till en, Juniperus communis, vilket är ett avvikande substrat då den normalt växer på lövträd med rikbark, i Norrbotten vanligtvis på sälg, Salix caprea.
I ett habitat konstaterades att en illegal avverkning utan föregående avverkningsanmälan hade skett vilket rapporterats till berörd myndighet.
Sex av de tio områdena har så höga naturvärdden att de helt eller delvis borde omfattas av strikta skydd i framtiden. För de två av de områden som hade avverkningsanmälningar med höga naturvärden har kontakter med Skogsstyrelsen genomförts. I den ena avgränsade skogsstyrelsen 7 ha där avverkningsförbud aktualiserades men markägaren drog då tillbaka avverkningsanmälan för det området.
Samtliga områden med höga naturvärden kommer Skogsstyrelsen samt Länsstyrelsen till handa i form av rapporter.
Projektet genomförs med stöd av Alvins fond, Artkrisen, Stiftelsen naturförsvar mot tillväxthotet, Artkrisen och BirdLife.
Text och bilder Marie Karlsson
Projektet har genom BirdLife Sverige fått delfinansiering för 2026 och ytterligare finansiering söks just nu!
Hoppas ni vill följa vårt arbete och lära er mer om en spännande art och dess livsförutsättningar!
Följ gärna projektet på @p.tridactylus på Instagram.
Om oss som driver projektet
Marie Karlsson är konstnär, slöjdare och naturvärdesinventerare från Kalix som brinner för de sista naturskogarna.
Marie agerar projektledare och inventerar även själv.
”Jag har alltid älskat att vara ute i skog och mark och har den stora turen att få ha det som en del av mitt yrke idag.
Jag är själv skogsägare som brukar hela mitt skogsinnehav med hyggesfria metoder. Jag tror på att alla kvarvarande naturskogar med höga naturvärden bör skyddas med långsiktiga skydd och markägarna får ersättning från staten. Nu finns det inte ens kvar tillräckligt med gamla skogar med höga naturvärden för att nå upp till de nivåer Sverige förbundit sig att skydda…
Jag tycket att skogsbruket behöver förändras i grunden så att det blir långsiktigt hållbart både för den biologiska mångfalden, för klimatet och hela mänsklighetens existens. Genom att gå över till naturnära skogsbruk och förändra våra konsumtionsmönster i grunden så det trä och papper vi väl använder bara används till långlivade, väl genomtänkta produkter.
Jag anser att den tretåiga hackspetten är en mycket viktig art då dess livsmiljöer oftast har väldigt höga naturvärden även i övrigt. Den är dessutom en väldigt trevlig fågel att stöta på då den oftast är nyfiken och ganska orädd.”
Cecilia Lundin, friluftsmänniska som älskar att vara ute i skog och mark så mycket det bara går. Cecilia medverkar som inventerare.
“Jag vill främst verka för att hela mänskligheten får en djupare och närmare relation med naturen. Att stå upp för alla de varelser som inte har en egen röst är viktigt för mig. Jag är naturvärdesinventerare och påtalar naturvärden i många olika sammanhang. Det är mitt sätt att ge tillbaka till markerna som ger mig så mycket livsglädje. Utöver mitt engagemang för skydd av de kvarvarande naturskogarna så känns skiftet till en annan typ av skogsbruk helt avgörande. Därför verkar jag ständigt i sammanhang där det går att påverka och skapa förutsättningar för ett mångbruk av våra skogar. Jag har större delen av mitt yrkesliv verkat som naturvägledare och entreprenör. Att hitta på nya projekt och att genomföra nya idéer är något det roligaste jag vet.”
Fakta tretåig hackspett
Tretåig hackspett är ca 21,5–24 centimeter lång, är svartvit och vuxna hanar har gul hjässa och längre näbb än honan. Både det svenska namnet och det vetenskapliga namnet tridactylus, som betyder ”tre tår”, har den fått för att den har just tre tår.
Arten lever i taigamiljöer med rikligt med döende och döda träd. Främst i granskog men även i blandskogar och fjällbjörkskog.I områden med bra tillgång på föda klarar sig arten sommartid med några tiotals hektar men på vintern utnyttjar den betydligt större områden för att hitta mat, troligen i flera hundra hektar.
Honor söker oftast mat högre upp i träden än hannarna. Den tretåig hackspetten är vanligast i grannaturskogar, där den framför allt vintertid äter larver och vuxna individer av flera arter barkborrar som lever under framför allt granens bark. Men även tall, björk och andra trädslag nyttjas vid sök efter mat. Även spindlar, larver och puppor av långhorningar är viktig föda året runt.
Ett rätt säkert tecken på närvaro av tretåig hackspett är de nästan helt avskalade granstammar man ser i skogen vintertid.
Ett mycket bra tecken på att tretåig hackspett häckar i ett område är förekomsten av ringhack, främst på gran och tall. Ringarna består av täta hack i cirklar kring stammarna som man tror utnyttjas tidigt på våren för att dricka av trädens sav.
Vid undersökningar av tillgången på stående död ved med kvarsittande bark i svenska och schweiziska revir visades att mängden måste överstiga 10–15 m3/ha eller cirka 5 % av den stående biomassan inom en areal av cirka 100 ha för att vara ett lämpligt område för arten.
Boet hackas ut i främst gran men ibland även i tall, björk eller asp. Arten är den enda hackspett som brukar bygga sina bon i gran och då oftast i rötskadade granar med mjuk ved. Bonas höjd ligger mellan 1–10 m men oftast lägre än andra hackspettar.
Honan lägger 3–5 helvita ägg från mitten av maj till slutet av juni. Båda könen hjälps åt att ruva i de knappt två veckor som krävs för att äggen ska kläckas. Ungarna matas sedan främst med långhorningslarver och spindlar, som båda föräldrarna samlar inom ett par hundra meters radie från boplatsen. Ungfåglarna är beroende av föräldrarna mellan 1 till 3 månader. Vanligen häckar arten endast en gång per år.
Tretåig hackspett är en stannfågel som i varierande omfattning stryker omkring under höst och vinter och då också kan förekomma utanför det normala utbredningsområdet.
Omformningen av naturskogar till kulturskogar innebär att arten missgynnas mycket starkt.
Arten är idag rödlistad son nära hotad (NT). Minskningstakten har uppgått till ca 29% under de senaste 15 åren enligt rödlistebedömningen och takten på minskningen ligger nära gränsen för sårbar (VU).
Skogslandskapet har blivit för städat, med för liten andel död ved och för tretåiga hackspetten så viktiga naturskogsmiljöer (som olikåldriga bestånd med hög andel döda och döende träd, vindfällen, insektsangripen skog, brandfält, sumpskog med hög självgallring osv.) har inom stora områden blivit för små och sällsynta för att kunna upprätthålla långsiktigt stabila stammar av arten.
Den tretåiga hackspetten har i dagsläget de starkaste bestånden i den fjällnära skogen där skogen tillstörsta delen är äldre än 80 år, skogar som dessutom ofta är olikåldriga. Skogsbrukets expansion, så väl som andra former av exploateringar i äldre grannaturskogar i områden ovan skogsodlingsgränsen är starkt negativa för arten.
Trots en relativt begränsade kunskapen om artens ekologi i Sverige är den mest angelägna åtgärden för att främja arten att betydligt större andel av skogslandskapet undantas från storskaligt skogsbruk. Eftersom arten är anpassad till miljöer med massförekomst av vedlevande skalbaggar kan det dessutom krävas att man sparar barkborredödad skog i betydligt större utsträckning än som tillåts i dagsläget. Också sumpskogar av olika slag bör sparas i större utsträckning än idag liksom rasbranter, raviner och platåberg (tekniska impediment) som helt ska undantas från skogsbruk.
En ökning av antalet naturreservat i norra Sverige skulle antagligen också vara positivt för arten. Det finns ett stort behov av bättre landskapsplanering där man aktivt nyskapar lämpliga områden för arten genom att spara delar av bestånd och landskap och lämna dessa för fri utveckling.
Att utföra undersökningar av förekomsten av tretåig hackspett i brukad och obrukad skog är viktigt. Sådana studier borde bland annat undersöka artens arealkrav under vintern, då detta med all säkerhet är en svår period i artens livscykel.
Källa: artfakta.se, wikipedia.se.